Den politiska retoriken
Viljan att rädda mänskligheten har alltid varit underordnad en önskan om att styra den. Världen skriker efter energi. Energi är ett av det mänskliga samhällets viktigaste fundament. Utan energi tornar missväxt, svält och kyla upp sig vid horisonten. All mänsklig verksamhet kräver energi, allt från produktion, distribution, information, demokrati och odlandet av mänskliga relationer. Att genom politiska beslut medvetet ransonera energi gynnar bara de krafter som vill störta det samhälle vi känner.
Klimatfrågan kantas av mängder av rigida politiska ställningstaganden. Och det finns många som utnyttjar klimatfrågan för att ifrågasätta demokratin, kapitalismen, den ekonomiska tillväxten, konsumtionen, frihandeln och globaliseringen. Dyrkan av ”planerad ekonomi” och kontroll på individnivå förenar olika odemokratiska grupperingar och en del miljöextremister.
Frågan som ofta retoriskt ställs av vänstern och miljörörelsen är om det demokratiska systemet verkligen klarar av att hantera klimatfrågans komplexitet och krav på ”tuffa” beslut. Frågan implicerar givetvis ett undertryckt behov av att införa ett politiskt system som kan klara detta. Retoriken i klimatfrågan är fylld av argument som visar vilken stig vi är på väg att slå in på: ”Hårdare tag”, ”minska valfriheten”, ”minska konsumtionen”, ”minska resandet”. Kraven på odemokratiska metoder har vädrat morgonluft, ropen på planekonomi och ransonering ekar i bakgrunden.
Klimatfrågan beskrivs ibland njutningsfullt av vissa politiker och debattörer såsom en ”Pandoras ask full med politiskt sprängmedel” med ”massiva förändringar”, ”planerad ekonomi” och där ”företag skall avföras från jordens yta”
Vetenskapen, politiker och media har ett stort ansvar för att informationen i klimatfrågan hålls på en saklig, informativ och allsidig nivå och att osakliga överdrifter och odemokratisk retorik upphör